senzafine

Nej, nu får det vara nog. Två dar kvar i skolan tills lovet men jag klarar verkligen inte av det. Stannar hellre hemma och gör min restuppgift i psykologi, ägnar mig åt fysiska lekar, spelar LittleBig Planet och steker köttbullar. Jag är duktig, men skolan kommer jag ändå inte att klara av just nu.

Skoltrötthet är ett intressant fenomen för mig. Jag upptäckte inte förrän i sjuan att man kunde skolka, faktiskt. Jag fattade liksom inte hur man gjorde, och vad jag skulle göra istället för att gå i skolan. Men då tyckte jag å andra sidan att allting var roligt i skolan. Sen gick jag ut sjuan med 85% frånvaro. Amazing att jag inte behövde gå om. Tackar min pappas gener för det. Och sen lite bättre i åttan, och ännu lite bättre i nian. Jag vet inte riktigt hur det går nu, men jag har ju mina perioder. Ibland går det bra och jag är engagerad i arbetet som är aktuellt. Och ibland är det som nu, att jag verkligen inte förstår poängen med att anstränga mig. Jag har så mycket annat jag vill göra. Inte stora saker. Men jag vill gå på promenad medan solen är uppe, jag vill slå in paket med My, ligga och sova på Doom, prata lajv med Ez. Alla de här små sakerna som gör livet värt att leva. Det är ju inte som att det är en höjdargrej, att promenera på dagen till exempel. Mina fötter blir blöta och kalla. Men det är själva grejen, att jag rör på mig för att jag vill det. Att jag får se dagsljus, och verkligen vara mitt uppe i det. Jag trodde inte att sånt var viktigt för mig, men det blir så uppenbart nu.

Så nej, nu tar jag för fan jullov. Två lektioner imorgon och avslutning på torsdag. Det kändes verkligen inte som det roligaste jag hade att göra. Så jag sover istället. I en varm och mysig säng, med en ljusstake på fönsterbrädan.
Godnatt.