83
Då satt man här på idrottslektionen. Är här enbart för att få närvaro, så jag sitter och fipplar med allt och inget. Har inte särskilt roligt, ska jag erkänna. Men sen ska jag till Oscar, Oscar, min Oscar.
Det känns härligt efter tisdagar. Jag hatar tisdagar, under skoltid. Men efter det så är det en jättefin dag. Behöver inte vara hos mamma, utan får vara hos min pingvinkompis. Ikväll blir det tacokväll hos Mat och Maria på Berghem, lite otippat sådär.
Ljuset idag var ju att jag fickk nyheten: Men vadå, ni är ju lektionsbefriade imorgon?
Det var awesome. Jag är alltså ledig imorgon. Jag får sova. Jag får sova länge. Mm...
Lajvet (lajven - plural) går bra känns det som. Har väldigt mycket tid vid datorn i skolan, så jag kan ta itu med småsaker direkt och behöver inte ta ställning till en massa saker direkt. Idag har jag ordnat lite med föreningens hemsida, igår ordnade jag forumet.
Föreningen går för övrigt framåt. Sju lajv är planerade, preliminärt. Och då är det bara "den innersta kretsen" som håller på och planerar just nu. Awesome.
Nu slutar min idrottslektion, så då åker jag till Carlshem!
Ciao!
82
http://www.vk.se/Article.jsp?article=256861
Har varit på sjukhuset nu ett par gånger sedan olyckan, varje dag några timmar i taget. Det är fruktansvärt jobbigt. Lillasyster klarade sig relativt bra, då hon satt i baksätet. Hon har fått ett eget rum och så. Borde få komma hem idag tror vi. Det är skönt.
Pappa blir kvar på sjukhuset i minst två veckor, som det låter nu. Och när han kommer ut blir det rullstol ett bra tag. det är inte alls roligt att vara där. Jag blir så rädd och illamåendes, vill bara springa därifrån. Och sedan känner jag mig skyldig, eftersom jag borde ju faktiskt vara där som ett stöd för honom. Och jag får så dåligt samvete när jag inte är där, utan gör något annat och har roligt. Varför har jag roligt och inte han? Hade så gärna bytt plats med vem som helst av dem.
Nu ska jag duscha, och sedan vänta på att Oscars föreläsning slutar så att jag kan åka till sjukhuset. Vågar inte åka dit själv, av rädsla för att bryta ihop inför familjen som redan har det så svårt. Vet inte hur jag hade klarat det utan Oscar faktiskt.
Dusch.
