75
Nu är julen äntligen över.
Julen med mammas familj var det absolut värsta jag har varit med om, aldrig mer. Att sedan få smset "Linas hus brinner och de har evakuerats. God jul" klockan 01.37 på juldagen, det var spännande.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=240566
Detta är alltså vad som pågår i Umeå. Ett lägenhetskomplex på ca 90 lägenheter har brunnit, de flesta studenter eller invandrarfamiljer. De absolut mest utsatta i samhället, och så händer det något sånt här.
Branden startade med en panna med brinnande olja, som släcktes, och så var det inte mer med det. Förutom att glöd hade farit upp i ventilationen och inom ett tag brann taken. Så fick brandkåren komma tillbaka. Brandchefen har fått en massa skit, för att de borde varit nogrannare vid första besöket.
Alla försäkringsbolagen hade stormöte på juldagsmorgonen, för att sätta stopp för alla bråk sinsemellan och fokusera på de som behöver hjälp. Det var ju bra gjort. Mer information om hur bostaden försöker ordna allt finns bland annat på umea.se
Vi har tagit in en hemlös vän och nu ska vi bort och kolla om något kan räddas.
God Jul.
Julen med mammas familj var det absolut värsta jag har varit med om, aldrig mer. Att sedan få smset "Linas hus brinner och de har evakuerats. God jul" klockan 01.37 på juldagen, det var spännande.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=240566
Detta är alltså vad som pågår i Umeå. Ett lägenhetskomplex på ca 90 lägenheter har brunnit, de flesta studenter eller invandrarfamiljer. De absolut mest utsatta i samhället, och så händer det något sånt här.
Branden startade med en panna med brinnande olja, som släcktes, och så var det inte mer med det. Förutom att glöd hade farit upp i ventilationen och inom ett tag brann taken. Så fick brandkåren komma tillbaka. Brandchefen har fått en massa skit, för att de borde varit nogrannare vid första besöket.
Alla försäkringsbolagen hade stormöte på juldagsmorgonen, för att sätta stopp för alla bråk sinsemellan och fokusera på de som behöver hjälp. Det var ju bra gjort. Mer information om hur bostaden försöker ordna allt finns bland annat på umea.se
Vi har tagit in en hemlös vän och nu ska vi bort och kolla om något kan räddas.
God Jul.
74
Nej, nu får det vara nog. Två dar kvar i skolan tills lovet men jag klarar verkligen inte av det. Stannar hellre hemma och gör min restuppgift i psykologi, ägnar mig åt fysiska lekar, spelar LittleBig Planet och steker köttbullar. Jag är duktig, men skolan kommer jag ändå inte att klara av just nu.
Skoltrötthet är ett intressant fenomen för mig. Jag upptäckte inte förrän i sjuan att man kunde skolka, faktiskt. Jag fattade liksom inte hur man gjorde, och vad jag skulle göra istället för att gå i skolan. Men då tyckte jag å andra sidan att allting var roligt i skolan. Sen gick jag ut sjuan med 85% frånvaro. Amazing att jag inte behövde gå om. Tackar min pappas gener för det. Och sen lite bättre i åttan, och ännu lite bättre i nian. Jag vet inte riktigt hur det går nu, men jag har ju mina perioder. Ibland går det bra och jag är engagerad i arbetet som är aktuellt. Och ibland är det som nu, att jag verkligen inte förstår poängen med att anstränga mig. Jag har så mycket annat jag vill göra. Inte stora saker. Men jag vill gå på promenad medan solen är uppe, jag vill slå in paket med My, ligga och sova på Doom, prata lajv med Ez. Alla de här små sakerna som gör livet värt att leva. Det är ju inte som att det är en höjdargrej, att promenera på dagen till exempel. Mina fötter blir blöta och kalla. Men det är själva grejen, att jag rör på mig för att jag vill det. Att jag får se dagsljus, och verkligen vara mitt uppe i det. Jag trodde inte att sånt var viktigt för mig, men det blir så uppenbart nu.
Så nej, nu tar jag för fan jullov. Två lektioner imorgon och avslutning på torsdag. Det kändes verkligen inte som det roligaste jag hade att göra. Så jag sover istället. I en varm och mysig säng, med en ljusstake på fönsterbrädan.
Godnatt.
Skoltrötthet är ett intressant fenomen för mig. Jag upptäckte inte förrän i sjuan att man kunde skolka, faktiskt. Jag fattade liksom inte hur man gjorde, och vad jag skulle göra istället för att gå i skolan. Men då tyckte jag å andra sidan att allting var roligt i skolan. Sen gick jag ut sjuan med 85% frånvaro. Amazing att jag inte behövde gå om. Tackar min pappas gener för det. Och sen lite bättre i åttan, och ännu lite bättre i nian. Jag vet inte riktigt hur det går nu, men jag har ju mina perioder. Ibland går det bra och jag är engagerad i arbetet som är aktuellt. Och ibland är det som nu, att jag verkligen inte förstår poängen med att anstränga mig. Jag har så mycket annat jag vill göra. Inte stora saker. Men jag vill gå på promenad medan solen är uppe, jag vill slå in paket med My, ligga och sova på Doom, prata lajv med Ez. Alla de här små sakerna som gör livet värt att leva. Det är ju inte som att det är en höjdargrej, att promenera på dagen till exempel. Mina fötter blir blöta och kalla. Men det är själva grejen, att jag rör på mig för att jag vill det. Att jag får se dagsljus, och verkligen vara mitt uppe i det. Jag trodde inte att sånt var viktigt för mig, men det blir så uppenbart nu.
Så nej, nu tar jag för fan jullov. Två lektioner imorgon och avslutning på torsdag. Det kändes verkligen inte som det roligaste jag hade att göra. Så jag sover istället. I en varm och mysig säng, med en ljusstake på fönsterbrädan.
Godnatt.
73
Sitter här med Varma Koppen Potatis och Purjolök och ett täcke. Jag hatar verkligen vintern. Go away! För mörkt, för kallt, för blött. Och för mycket stress i skolan!
Dawns Fy Anwylyd i alla fall, det går väldigt mycket framåt just nu. Har lagt upp jättemycket på hemsidan, och vi har ett forum som det till och med skrivs i. Helt underbart, även om det bara är jag och Ez som skriver med varandra. Jag är väldigt peppad på att arrangera det här lajvet, speciellt nu innan deltagarna är inblandade. Oj, vad elakt det lät, men jag menade inte så. Jag menar att det är så himla skönt när det är jag som får sitta och fundera igenom saker utan att det är nån som bankar och knackar och kräver min uppmärksamhet (som om ingen gör det nu). Jag kan bara sitta där och utveckla världen och fantisera om alla häftiga, roliga saker. Det är det som gör det roligt att arrangera. Och, ifall det blivit bra, att de andra har haft roligt. Då mår man som bäst som arrangör.
Nej, jag är så förbannat trött. Godnatt.
Dawns Fy Anwylyd i alla fall, det går väldigt mycket framåt just nu. Har lagt upp jättemycket på hemsidan, och vi har ett forum som det till och med skrivs i. Helt underbart, även om det bara är jag och Ez som skriver med varandra. Jag är väldigt peppad på att arrangera det här lajvet, speciellt nu innan deltagarna är inblandade. Oj, vad elakt det lät, men jag menade inte så. Jag menar att det är så himla skönt när det är jag som får sitta och fundera igenom saker utan att det är nån som bankar och knackar och kräver min uppmärksamhet (som om ingen gör det nu). Jag kan bara sitta där och utveckla världen och fantisera om alla häftiga, roliga saker. Det är det som gör det roligt att arrangera. Och, ifall det blivit bra, att de andra har haft roligt. Då mår man som bäst som arrangör.
Nej, jag är så förbannat trött. Godnatt.
72
Ska jag berätta varför det blir så lite skrivet?
För att jag är så jävla stressad. Det är för mycket inlämningar, hemtentor, prov, grupparbeten att ta ansvar för och lektioner att vara aktiv på. Jag vet inte riktigt hur mycket stress de förväntar sig att man ska klara, men jag börjar allvarligt duka under för allt jobb. Funderar på att söka några samtalstider på BUP. Var så ovillig förut men nu vill jag bara lära mig att hantera stressen och ångesten på ett bra sätt.
Och jag börjar bli ljudkänslig igen. Inte helt och hållet, som att hög musik stör mig eller så. Utan ljud som jag tycker är obehagliga, eller då jag är på känsligt humör. Höga trafikljud, folk som bråkar och elaka tonfall skär verkligen i öronen. Det är verkligen inte det härligaste. Har för mig att jag blev så här förra vintern också? Gick längs med E4an med André och började gråta på grund av alla höga ljud.
Jaja, jag tror att det går över på ett eller annat sätt.
Tror nog jag ska till Mount Doom imorgon. Eller, ja, Carlshem i alla fall. Måste börja städa Oscars lägenhet tills han kommer hem. Jag är duktig.
Ciao.
För att jag är så jävla stressad. Det är för mycket inlämningar, hemtentor, prov, grupparbeten att ta ansvar för och lektioner att vara aktiv på. Jag vet inte riktigt hur mycket stress de förväntar sig att man ska klara, men jag börjar allvarligt duka under för allt jobb. Funderar på att söka några samtalstider på BUP. Var så ovillig förut men nu vill jag bara lära mig att hantera stressen och ångesten på ett bra sätt.
Och jag börjar bli ljudkänslig igen. Inte helt och hållet, som att hög musik stör mig eller så. Utan ljud som jag tycker är obehagliga, eller då jag är på känsligt humör. Höga trafikljud, folk som bråkar och elaka tonfall skär verkligen i öronen. Det är verkligen inte det härligaste. Har för mig att jag blev så här förra vintern också? Gick längs med E4an med André och började gråta på grund av alla höga ljud.
Jaja, jag tror att det går över på ett eller annat sätt.
Tror nog jag ska till Mount Doom imorgon. Eller, ja, Carlshem i alla fall. Måste börja städa Oscars lägenhet tills han kommer hem. Jag är duktig.
Ciao.
71
Jag är så less, så less, så förbannat less.
Jag klarar inte av skolan. Jag har för mycket annat att tänka på. Och grupparbeten är bara åt helvete eftersom jag inte kan ta ansvar för nån annan än mig själv, om ens det.
Jag kan numera sova om nätterna. För mycket. Jag vill alltid sova, det är det enda jag tänker på. Tar varenda liten ledig halvtimme till att sova.
Jag klarar inte av att prioritera mellan mina vänner. Det är alltid någon som kommer i kläm som blir irriterad. Och jag förstår inte vad jag gör för fel.
Jag orkar inte vara åsidosatt, jag kräver full uppmärksamhet och kärlek. När jag inte får det går saker illa. Jag klarar inte av att hantera hur jag mår på ett stabilt sätt.
Vilket ofrånkomligen leder till att jag mår sämre, och hanterar det ännu jävla sämre.
Vilket i sin tur resulterar att jag lägger för mycket tid på ömklighet och självdestuktivitet, och försummar mina vänner ännu mer.
Blir alltmer osocial, jag klarar inte av nåt jävla kallprat, vad fan är poängen?
Känns som att jag regriderar till ett beteende som jag vet är så fel men känns så rätt för stunden. Och jag söker bekräftelse över internet och pratar med alla och svarar på allt och det känns så jävla äckligt men som om det vore rätt åt mig. Och jag vet ju att jag är en attentionwhore och att folk stör sig på det. Men jag försöker bara ha en stabil vardag, och det går käpprätt åt helvete. Hittade en dikt jag skrev för flera år sedan som sammanfattar hur jag känner mig på ett ganska bra sätt
Jag kunde skriva förut. Fuck.
Jag är fundersam på hur länge en människa kan hålla ut under press. Man kan se det som ett vetenskapligt experiment. Ta tid på hur mycket jag klarar innan jag kollapsar.
Jag klarar inte av skolan. Jag har för mycket annat att tänka på. Och grupparbeten är bara åt helvete eftersom jag inte kan ta ansvar för nån annan än mig själv, om ens det.
Jag kan numera sova om nätterna. För mycket. Jag vill alltid sova, det är det enda jag tänker på. Tar varenda liten ledig halvtimme till att sova.
Jag klarar inte av att prioritera mellan mina vänner. Det är alltid någon som kommer i kläm som blir irriterad. Och jag förstår inte vad jag gör för fel.
Jag orkar inte vara åsidosatt, jag kräver full uppmärksamhet och kärlek. När jag inte får det går saker illa. Jag klarar inte av att hantera hur jag mår på ett stabilt sätt.
Vilket ofrånkomligen leder till att jag mår sämre, och hanterar det ännu jävla sämre.
Vilket i sin tur resulterar att jag lägger för mycket tid på ömklighet och självdestuktivitet, och försummar mina vänner ännu mer.
Blir alltmer osocial, jag klarar inte av nåt jävla kallprat, vad fan är poängen?
Känns som att jag regriderar till ett beteende som jag vet är så fel men känns så rätt för stunden. Och jag söker bekräftelse över internet och pratar med alla och svarar på allt och det känns så jävla äckligt men som om det vore rätt åt mig. Och jag vet ju att jag är en attentionwhore och att folk stör sig på det. Men jag försöker bara ha en stabil vardag, och det går käpprätt åt helvete. Hittade en dikt jag skrev för flera år sedan som sammanfattar hur jag känner mig på ett ganska bra sätt
Handlederna värkte
Höften värkte
Vaderna värkte
Och världen trampade på mina tår
Tårarna fick rinna fritt nerför mina kinder
Det var tjockt i halsen, jag klarade inte av att svälja
Jag spydde upp allt blod och alla tårar
Trycket blev för högt
Allt måste ut
Helst i blod
Höften värkte
Vaderna värkte
Och världen trampade på mina tår
Tårarna fick rinna fritt nerför mina kinder
Det var tjockt i halsen, jag klarade inte av att svälja
Jag spydde upp allt blod och alla tårar
Trycket blev för högt
Allt måste ut
Helst i blod
Jag kunde skriva förut. Fuck.
Jag är fundersam på hur länge en människa kan hålla ut under press. Man kan se det som ett vetenskapligt experiment. Ta tid på hur mycket jag klarar innan jag kollapsar.
