senzafine

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Jag är i skolan just nu, så mycket vet jag. Samhällskunskap B inom en snar framtid. Och geografi.
Jag söker jobb.
Jag letar någon att bo med.
Jag letar lägenhet.
Känns som att jag letar efter det mesta.

Jag och Ez har pratat mycket om att ha en "meningsfull fritid". Vi har inget sådant. Men vi försöker. Eller, hon lyckas bättre än mig. Just nu är hon och Lotta på roadtrip i Sverige och ska träffa massa random människor. Sånt kan inte jag. Måste bara fokusera på att kliva upp på morgonen och göra sakerna jag måste.
Har sista dagen på jobbet på fredag. Bra och dåligt. Bra för att min chef beter sig som att jag bara är random arbetare nummer tre som hon inte har något intresse för. Dåligt för att jag inte får någon lön längre.

Jag måste komma på en hobby. Och någon träningsform. Förslag på hobby, någon? Jag är en lat rökare med alldeles för lite fritid, har alltid för höga krav på mitt umgänge och gör sällan något som inte gagnar mig eller har ett syfte. Finns det någonting jag kan göra?

Ska i alla fall försöka lägga vantarna på ett IKSU kort. Börja simma. Bröstsim, rygg, crawl och fjäril. Vad jag ändå kan... Bra tekniskt, värdelös kondition. Men då kanske det ändå skulle kännas som att jag åstadkommer något. För det gör jag verkligen inte nu.

Jag vill åstadkomma så jävla mycket, men jag orkar inte mycket och har tid med ännu mindre än så.
Behöver något som bryter av vardagen.

Okej, jag vet att det har gått lång tid. Men jag har varit så produktiv i övrigt med festivaler och jobb och övrigt att det är lugnt enligt mig. Personalfest ikväll. Det var nice. Inte så mycket personal som personalens vänner, men det var roligt. Det gav mig ett annat perspektiv på hur det egentligen är att jobba på vår restaurangkedja. Jag fick prata med människor som visste vad de pratar om och var ärliga om vad de tyckte. Det var bra, jag lärde mig mycket.

I sommar har det varit först Köpenhamn, Och jag tror att jag lärde mig att en storstad är alltid en storstad, oavsett om det är Stockholm eller Köpenhamn eller Istanbul. Vi såg Metallica, och det var bra. Så här i efterhand tror jag att Metallica har tappat lite av sin storhet i mina ögon, men det var en upplevelse som jag tyckte om. Konserten var inte lika mäktig som -04, men den var bra. Jag var lite besviken över att de inte spelade så mycket av de äldre låtarna, som Unforgiven och Welcome Home (Sanatarium) men i stort sett gav de en bra konsert. Jag hade gärna sett mer från de äldre albumen än från det nya, men det är väl bara jag det.

Men i efterhand är det inte Metallica jag kommer att minnas från Köpenhamn, utan Christiania. Christiania - du har mitt hjärta. En vackrare plats på jorden finns inte. Jag kan inte riktigt beskriva det i ord så som resten av sommaren, men herregud. Aldrig har jag känt mig så hemma på en plats jag aldrig besökt förr. Oscar var lite rädd och osäker, men för mig var det hemma. Jag älskade det, tänker på platsen flera gånger om dagen. Ja Christiania, du har mitt hjärta.

Sen var det Urkult. Med ord var Urkult; Dans, rytmer, melankoli, svartvinbärsvin, husbil, gungningar, intensitet, jongerling, samhörighet, kaos och kärlek. Fyra dar per år.

Jag kan inte låta bli att se en samhörighet mellan Christiania och Urkult. Det är samma sorts människor, samma kärlek och samma rytm. Jag känner mig som -om inte världens centrum- som en del av något mycket större, där jag gör något med min existens, min dans och min lycka.

Fluminlägg, javisst. Men vad annars blir det klockan två på natten?