85
Okej, jag vet att det har gått lång tid. Men jag har varit så produktiv i övrigt med festivaler och jobb och övrigt att det är lugnt enligt mig. Personalfest ikväll. Det var nice. Inte så mycket personal som personalens vänner, men det var roligt. Det gav mig ett annat perspektiv på hur det egentligen är att jobba på vår restaurangkedja. Jag fick prata med människor som visste vad de pratar om och var ärliga om vad de tyckte. Det var bra, jag lärde mig mycket.
I sommar har det varit först Köpenhamn, Och jag tror att jag lärde mig att en storstad är alltid en storstad, oavsett om det är Stockholm eller Köpenhamn eller Istanbul. Vi såg Metallica, och det var bra. Så här i efterhand tror jag att Metallica har tappat lite av sin storhet i mina ögon, men det var en upplevelse som jag tyckte om. Konserten var inte lika mäktig som -04, men den var bra. Jag var lite besviken över att de inte spelade så mycket av de äldre låtarna, som Unforgiven och Welcome Home (Sanatarium) men i stort sett gav de en bra konsert. Jag hade gärna sett mer från de äldre albumen än från det nya, men det är väl bara jag det.
Men i efterhand är det inte Metallica jag kommer att minnas från Köpenhamn, utan Christiania. Christiania - du har mitt hjärta. En vackrare plats på jorden finns inte. Jag kan inte riktigt beskriva det i ord så som resten av sommaren, men herregud. Aldrig har jag känt mig så hemma på en plats jag aldrig besökt förr. Oscar var lite rädd och osäker, men för mig var det hemma. Jag älskade det, tänker på platsen flera gånger om dagen. Ja Christiania, du har mitt hjärta.
Sen var det Urkult. Med ord var Urkult; Dans, rytmer, melankoli, svartvinbärsvin, husbil, gungningar, intensitet, jongerling, samhörighet, kaos och kärlek. Fyra dar per år.
Jag kan inte låta bli att se en samhörighet mellan Christiania och Urkult. Det är samma sorts människor, samma kärlek och samma rytm. Jag känner mig som -om inte världens centrum- som en del av något mycket större, där jag gör något med min existens, min dans och min lycka.
Fluminlägg, javisst. Men vad annars blir det klockan två på natten?
I sommar har det varit först Köpenhamn, Och jag tror att jag lärde mig att en storstad är alltid en storstad, oavsett om det är Stockholm eller Köpenhamn eller Istanbul. Vi såg Metallica, och det var bra. Så här i efterhand tror jag att Metallica har tappat lite av sin storhet i mina ögon, men det var en upplevelse som jag tyckte om. Konserten var inte lika mäktig som -04, men den var bra. Jag var lite besviken över att de inte spelade så mycket av de äldre låtarna, som Unforgiven och Welcome Home (Sanatarium) men i stort sett gav de en bra konsert. Jag hade gärna sett mer från de äldre albumen än från det nya, men det är väl bara jag det.
Men i efterhand är det inte Metallica jag kommer att minnas från Köpenhamn, utan Christiania. Christiania - du har mitt hjärta. En vackrare plats på jorden finns inte. Jag kan inte riktigt beskriva det i ord så som resten av sommaren, men herregud. Aldrig har jag känt mig så hemma på en plats jag aldrig besökt förr. Oscar var lite rädd och osäker, men för mig var det hemma. Jag älskade det, tänker på platsen flera gånger om dagen. Ja Christiania, du har mitt hjärta.
Sen var det Urkult. Med ord var Urkult; Dans, rytmer, melankoli, svartvinbärsvin, husbil, gungningar, intensitet, jongerling, samhörighet, kaos och kärlek. Fyra dar per år.
Jag kan inte låta bli att se en samhörighet mellan Christiania och Urkult. Det är samma sorts människor, samma kärlek och samma rytm. Jag känner mig som -om inte världens centrum- som en del av något mycket större, där jag gör något med min existens, min dans och min lycka.
Fluminlägg, javisst. Men vad annars blir det klockan två på natten?
Kommentarer
Trackback
