82
Ibland händer saker man aldrig riktigt kunde föreställa sig. En olycka, en krasch, ett fall och någon som var på fel plats vid fel tidpunkt. Det var vad som hände mig i torsdags. När man precis ska ta ner yoghurten från hyllan på Ica Maxi är man liksom inte beredd på att få ett samtal om att pappa och syster har varit i en bilolycka. Men det har de.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=256861
Har varit på sjukhuset nu ett par gånger sedan olyckan, varje dag några timmar i taget. Det är fruktansvärt jobbigt. Lillasyster klarade sig relativt bra, då hon satt i baksätet. Hon har fått ett eget rum och så. Borde få komma hem idag tror vi. Det är skönt.
Pappa blir kvar på sjukhuset i minst två veckor, som det låter nu. Och när han kommer ut blir det rullstol ett bra tag. det är inte alls roligt att vara där. Jag blir så rädd och illamåendes, vill bara springa därifrån. Och sedan känner jag mig skyldig, eftersom jag borde ju faktiskt vara där som ett stöd för honom. Och jag får så dåligt samvete när jag inte är där, utan gör något annat och har roligt. Varför har jag roligt och inte han? Hade så gärna bytt plats med vem som helst av dem.
Nu ska jag duscha, och sedan vänta på att Oscars föreläsning slutar så att jag kan åka till sjukhuset. Vågar inte åka dit själv, av rädsla för att bryta ihop inför familjen som redan har det så svårt. Vet inte hur jag hade klarat det utan Oscar faktiskt.
Dusch.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=256861
Har varit på sjukhuset nu ett par gånger sedan olyckan, varje dag några timmar i taget. Det är fruktansvärt jobbigt. Lillasyster klarade sig relativt bra, då hon satt i baksätet. Hon har fått ett eget rum och så. Borde få komma hem idag tror vi. Det är skönt.
Pappa blir kvar på sjukhuset i minst två veckor, som det låter nu. Och när han kommer ut blir det rullstol ett bra tag. det är inte alls roligt att vara där. Jag blir så rädd och illamåendes, vill bara springa därifrån. Och sedan känner jag mig skyldig, eftersom jag borde ju faktiskt vara där som ett stöd för honom. Och jag får så dåligt samvete när jag inte är där, utan gör något annat och har roligt. Varför har jag roligt och inte han? Hade så gärna bytt plats med vem som helst av dem.
Nu ska jag duscha, och sedan vänta på att Oscars föreläsning slutar så att jag kan åka till sjukhuset. Vågar inte åka dit själv, av rädsla för att bryta ihop inför familjen som redan har det så svårt. Vet inte hur jag hade klarat det utan Oscar faktiskt.
Dusch.
Kommentarer
Trackback
