32
Okej. Nu ska vi se för slags inlägg det här blir. Vi börjar med Döden. Fint och lättsamt ämne att skriva om. Det förhåller sig nämligen så, att Wille fyllde 21 igår (? Vet inte, har så fuckad dygnsrytm. Inte bara så att den är upp-och-ner vänd, den är dessutom uttänjd åt alla håll och kanter. Lite freaky). Så jag och My gick ju då till Con Hombres (Dvs Ålidhemspojkarnas kollektiv). Vi satt där ett tag, kramade Wille, åt lite tårta, pratade lite lajv and i made love to Ezbabe.
Sedan gick vi hem (Mount Doom, Carlshemskollektivet). Och snackade skit. För lajvvärlden just nu borde dö.
Och sen satt vi och broderade och sånt, som vi brukar göra, som vi alltid gör. Och Ez kommer förbi, hänger med oss, snackar lite mer skit och dricker på balkongen. Varpå Ezthers älskling ringer och säger att hon borde börja gå hemåt, och att han möter henne halvvägs, men att hon inte får gå själv. Naturligvis störtar jag till min älsklings räddning och tar med mig min Mp3, beredd på en rogivande promenad hemåt senare. Vi hinner cirka 500 meter, ska precis gå under en viadukt, varpå vi ser en bil köra över den, och hör "PANG PANG PANG" från bilen. Och sen rullar den något bort från vägen nerför slänten. Ez börjar springa dit, jag hänger på. Den här kattstackarn och alltså brutit tre ben, förmodligen på flera ställen. Därtill har den förmodligen brutit något i ryggen, eftersom den inte reagerar då jag försöker hålla ner den i nackskinnet för att den ska vara lugn och inte röra sig. Så den har dödskamp och försöker riva och klösa och bita överallt där den kommer åt, och försöker springa. Men då den bara kan stå på ett ben springer den bara i cirklar. Ez ringer 112, och jag reagerar på att bilen som kört på katten backar tillbaka, men ingen kliver ur eller nåt. Inom en minut ligger katten död på marken, blod och hjärnsubstans rinner ut på asfalten. Går och tar regplåten på bilen medan Ez fipplar med katthalsbandet. Föraren kollar underredet på bilen och verkar inte särskilt brydd, och åkte ganska fort efter att jag sagt att vi ringt folk. SOS ringde ägaren till katten, och så sitter vi där och väntar på den här stackars tjejen. När hon väl kommer börjar hon närapå gråta, men försöker liksom att inte göra det. Pratar lite med katten, tackar för hjälpen och går hem, varpå My viskar "Den kommer att bli likstel inom 5 minuter."
Väl hemma igen ringer kattägaren och ber om regplåten, i gives it to them. Sedan ringer Amanda (Det här är alltså cirka mellan 3, halv fyra på morgonen) och säger att My måste avliva en råtta, som är förlamad i bakbenen. So we killed the rat.
Hände tusen fler saker, men jag ska upp om åtta timmar, vilket är alldeles för lite för mitt tyckte. Ah well. Löser sig.
Ciao
Sedan gick vi hem (Mount Doom, Carlshemskollektivet). Och snackade skit. För lajvvärlden just nu borde dö.
Och sen satt vi och broderade och sånt, som vi brukar göra, som vi alltid gör. Och Ez kommer förbi, hänger med oss, snackar lite mer skit och dricker på balkongen. Varpå Ezthers älskling ringer och säger att hon borde börja gå hemåt, och att han möter henne halvvägs, men att hon inte får gå själv. Naturligvis störtar jag till min älsklings räddning och tar med mig min Mp3, beredd på en rogivande promenad hemåt senare. Vi hinner cirka 500 meter, ska precis gå under en viadukt, varpå vi ser en bil köra över den, och hör "PANG PANG PANG" från bilen. Och sen rullar den något bort från vägen nerför slänten. Ez börjar springa dit, jag hänger på. Den här kattstackarn och alltså brutit tre ben, förmodligen på flera ställen. Därtill har den förmodligen brutit något i ryggen, eftersom den inte reagerar då jag försöker hålla ner den i nackskinnet för att den ska vara lugn och inte röra sig. Så den har dödskamp och försöker riva och klösa och bita överallt där den kommer åt, och försöker springa. Men då den bara kan stå på ett ben springer den bara i cirklar. Ez ringer 112, och jag reagerar på att bilen som kört på katten backar tillbaka, men ingen kliver ur eller nåt. Inom en minut ligger katten död på marken, blod och hjärnsubstans rinner ut på asfalten. Går och tar regplåten på bilen medan Ez fipplar med katthalsbandet. Föraren kollar underredet på bilen och verkar inte särskilt brydd, och åkte ganska fort efter att jag sagt att vi ringt folk. SOS ringde ägaren till katten, och så sitter vi där och väntar på den här stackars tjejen. När hon väl kommer börjar hon närapå gråta, men försöker liksom att inte göra det. Pratar lite med katten, tackar för hjälpen och går hem, varpå My viskar "Den kommer att bli likstel inom 5 minuter."
Väl hemma igen ringer kattägaren och ber om regplåten, i gives it to them. Sedan ringer Amanda (Det här är alltså cirka mellan 3, halv fyra på morgonen) och säger att My måste avliva en råtta, som är förlamad i bakbenen. So we killed the rat.
Hände tusen fler saker, men jag ska upp om åtta timmar, vilket är alldeles för lite för mitt tyckte. Ah well. Löser sig.
Ciao
Kommentarer
Trackback
