senzafine

Sitter och har historia. Genomgång om medeltiden. Och jag menar, föreläsning är säkert ett jättebra sätt att lära ut saker, men då krävs det att man är bra på det. Och just nu håller det inte riktigt.

Jag funderade på det här med en människas förmåga att visa känslor (nu blev det vikingatid helt plötsligt). Jag själv är, enligt mig själv, rätt duktig på att visa hur jag känner, men mycket mycket sämre på att tala om det. Jag skrev om det här tidigare, inte sant? Kom ihåg det nu. Men det är en intressant fundering; Vad gör att vissa människor är bättre att tala om sina känslor än andra? Beror det på uppväxten? Att man har blivit uppfostrad av toleranta föräldrar som uppmuntrar sånt? Eller beror det på erfarenheter senare i livet? Jag tror inte på "men det kanske är medfött". Det är struntprat, ingenting är medfött utom det rent fysiska. Sjukdomar, utseende osv.

Det var något jag funderade på igår, men jag var alldeles för trött för att ta mig till att skriva ner det, och nu har jag glömt bort det. Väldigt synd. Det var någon sån här fundering om människor som interagerar med varandra eller nåt i den stilen. Såna där pretentiösa funderingar som jag bara känner mig tvungen att pyssla med. För att känna att jag kan fokusera och vara intelligent, eller något. Men nu har jag ingen fundering. Jag är bara fruktansvärt trött. Ynk,

Mer Tetris nu. Blir bra. Ciao.