senzafine

Eller varför inte

"Är det så här det känns att vara lycklig?
Det är inga problem."

Den nedre är från sången "Inga problem" som framförs av Petter, Snook och Veronica Maggio. Låten, och speciellt då refrängen representerar (för mig) så mycket som pågår just nu. Jag vet inte. Det här med lycka har mest varit något abstrakt för mig, något som inte riktigt går att nå. Jag och Lollo pratade mycket om att lycka skulle vara en illusion, som egentligen bara är skapad av människans fåfänga längtan efter förnöjsamhet och trygghet. Men just nu vet jag inte. Det abstrakta har på något sätt försvunnit. Istället har jag börjat tänka
"Är det här verkligen allt? Fanns det inte mer än så här?"
För jag är inte olycklig. Jag har ett bra liv överlag och är duktig på att ta vara på de bra stunderna. Så rent teoretiskt sett, varför hoppar jag inte av lycka, över att mitt liv till slut blev så bra som det är?
"Är det här allt?"
För jag tror inte riktigt att jag kan greppa det här. Att det faktiskt inte blir bättre än så här. Någonsin. Allt kommer att pågå tills det tar slut, och egentligen har det inte varit så speciellt. Livet alltså. Jag vet inte om jag klarar av den vetskapen heller. Känns så förbannat orättvist. Jag vill ha mer.

Godnatt.