55
TIll tidigare skrivelser; Jag blev avbruten av en Rabies som var alldeles ensam och kall, så jag tyckte att jag kunde umgås med henne istället för att sitta och hålla bittra monologer för mig själv.
Men åter till dessa emobarn som sitter och stör min biblioteksfrid; Kan det inte helt enkelt vara så att de för sånt oväsen på opassande platser för nöjet av att någon säger till dem? Bara bekräftelsen, någon ser mig, någon noterar och kritiserar det jag gör, wow, that's so awsome... Jag tycker inte om det. Vill man ha uppmärksamhet så kan man väl tamigfasiken skaffa det på ett kreativt sätt?
(Hitler fick också uppmärksamhet, han gjorde något kreativt. Inte något bra kreativt, vilket gör det till ett dåligt exempel, men det flög genom mitt huvud bara)
Men, du kan göra så mycket för att folk ska notera din existens. Så många bra saker (Istället för att skrika på ett bibliotek - jag är inte bitter). Hitta på något, förändra världen, skaffa en mening med ditt liv. Hur svårt kan det egentligen vara? Jag vet inte, jag kanske inte är det bästa exemplet, men jag försöker göra det bästa av mina egenskaper för att må bra. "Hon gör det hon ska för att överleva, och resten för att det är roligt", eller något liknande skrev Peter O'Donnell, jag minns inte riktigt vilken bok. Jo förresten, kan det ha varit "Den omöjliga jungfrun"? Jo, det tror jag.
Ska återkomma till det här med böcker lite senare.
Ikväll har jag varit och hört en kör sjunga i Backenkyrkan. Det var väldigt vackert, och absolut en av de här sakerna jag gör "för att det är roligt". Helt enkelt för att det fick mig att må bra. "Immortal Bach" var min favorit, och också öppningsnumret. Väldigt vackert. Vet inte vad jag kan säga förutom det.
Åter till litteratur; jag håller på att läsa om "Dorian Grays porträtt". Det är så underbart med såna böcker, jag kan läsa den om och om igen om upptäcka nya saker som jag har missat, och röras av frågeställningarna i boken. Ni vet hur man ibland kan läsa en bok och fastna vid en mening?
(Till exempel ur "...och bli ett vackert lik" av Maria Hede, där har jag för mig att hon skriver "Man ska inte leka med elden. Då kan man bli bränd. Då blir man ett offer. Det ska man inte bli")
Ja, det är ett sådant citat ur en bok som jag kan fastna för, och hålla kvar i flera år. Hela "Dorian Grays porträtt" är ett sånt citat. Jag vill behålla hela boken i minne, eftersom allt är så ofantligt vackert. Oscar Wilde är en klart underskattad författare, som borde introduceras för barn och ungdomar som en klassisk författare vars verk man borde känna till och i alla fall kunna grunderna i.
Citat som det ovan var det som fick mig att börja reflektera om huruvida jag kan välja människor i min omgivning, och vad som gör en människa värd min uppmärksamhet och omtanke. Jag har fortfarande inte en bestämd uppfattning, men jag funderar, och det känns väldigt bra att ha möjligheten att komma till en insikt.
I en annan del av boken diskuterar Dorian och lord Henry gott och dåligt inflytande. Lord Henry menar på att det inte finns något bra inflytande, allt inflytande är dåligt inflytande. Han måste därefter förklara sig för Dorian.
Detta citat får ihop det mesta jag tycker om idolisering. Att ha en idol är att bit för bit gå ifrån sig själv.
Jag lägger nu märke till hur det i boken sällan nämns kvinnor, och att man alltid pratar om "han" i exempel. Det kan jag tycka är väldigt skönt, då kvinnor har en tendens att röra till det i böcker, och jag vill inte för allt i världen att boken ska bli vimsig. Den är så ren, enkel och vacker att det bara skulle förstöra den. Å andra sidan så är det mesta i boken elitistiska tankegångar som ofta bottnar i satir och tragikomik. Men det är också en del i varför den är så genialisk; ironin.
Nu har jag förmodligen varit alldeles för ouppmärksam på vad Oscar som inte är Oscar Wilde gör, så jag gör nog bäst i att sluta skriva.
Ciao.
Men åter till dessa emobarn som sitter och stör min biblioteksfrid; Kan det inte helt enkelt vara så att de för sånt oväsen på opassande platser för nöjet av att någon säger till dem? Bara bekräftelsen, någon ser mig, någon noterar och kritiserar det jag gör, wow, that's so awsome... Jag tycker inte om det. Vill man ha uppmärksamhet så kan man väl tamigfasiken skaffa det på ett kreativt sätt?
(Hitler fick också uppmärksamhet, han gjorde något kreativt. Inte något bra kreativt, vilket gör det till ett dåligt exempel, men det flög genom mitt huvud bara)
Men, du kan göra så mycket för att folk ska notera din existens. Så många bra saker (Istället för att skrika på ett bibliotek - jag är inte bitter). Hitta på något, förändra världen, skaffa en mening med ditt liv. Hur svårt kan det egentligen vara? Jag vet inte, jag kanske inte är det bästa exemplet, men jag försöker göra det bästa av mina egenskaper för att må bra. "Hon gör det hon ska för att överleva, och resten för att det är roligt", eller något liknande skrev Peter O'Donnell, jag minns inte riktigt vilken bok. Jo förresten, kan det ha varit "Den omöjliga jungfrun"? Jo, det tror jag.
Ska återkomma till det här med böcker lite senare.
Ikväll har jag varit och hört en kör sjunga i Backenkyrkan. Det var väldigt vackert, och absolut en av de här sakerna jag gör "för att det är roligt". Helt enkelt för att det fick mig att må bra. "Immortal Bach" var min favorit, och också öppningsnumret. Väldigt vackert. Vet inte vad jag kan säga förutom det.
Åter till litteratur; jag håller på att läsa om "Dorian Grays porträtt". Det är så underbart med såna böcker, jag kan läsa den om och om igen om upptäcka nya saker som jag har missat, och röras av frågeställningarna i boken. Ni vet hur man ibland kan läsa en bok och fastna vid en mening?
(Till exempel ur "...och bli ett vackert lik" av Maria Hede, där har jag för mig att hon skriver "Man ska inte leka med elden. Då kan man bli bränd. Då blir man ett offer. Det ska man inte bli")
Ja, det är ett sådant citat ur en bok som jag kan fastna för, och hålla kvar i flera år. Hela "Dorian Grays porträtt" är ett sånt citat. Jag vill behålla hela boken i minne, eftersom allt är så ofantligt vackert. Oscar Wilde är en klart underskattad författare, som borde introduceras för barn och ungdomar som en klassisk författare vars verk man borde känna till och i alla fall kunna grunderna i.
"Jag väljer mina vänner för deras vackra utseende, mina bekanta för deras goda egenskaper och mina fiender för deras skarpa intelligens. Man kan aldrig vara nog försiktig i valet av sina fiender. Jag har inte en som är dum. De är alla intellektuellt begåvade, och följaktigen förstår de att värdera mig"
Citat som det ovan var det som fick mig att börja reflektera om huruvida jag kan välja människor i min omgivning, och vad som gör en människa värd min uppmärksamhet och omtanke. Jag har fortfarande inte en bestämd uppfattning, men jag funderar, och det känns väldigt bra att ha möjligheten att komma till en insikt.
I en annan del av boken diskuterar Dorian och lord Henry gott och dåligt inflytande. Lord Henry menar på att det inte finns något bra inflytande, allt inflytande är dåligt inflytande. Han måste därefter förklara sig för Dorian.
"Emedan det att påverka någon är att ge honom en annan själ. Han tänker inte längre sina egna tankar. Han brinner inte mer av sin egen lidelse. Hans dygder är inte längre hans egna. Till och med hans synder, om det nu finns sådana, är lånade. Han blir ett eko av en annans musik, en skådespelare i en roll som är skriven för honom."
Detta citat får ihop det mesta jag tycker om idolisering. Att ha en idol är att bit för bit gå ifrån sig själv.
Jag lägger nu märke till hur det i boken sällan nämns kvinnor, och att man alltid pratar om "han" i exempel. Det kan jag tycka är väldigt skönt, då kvinnor har en tendens att röra till det i böcker, och jag vill inte för allt i världen att boken ska bli vimsig. Den är så ren, enkel och vacker att det bara skulle förstöra den. Å andra sidan så är det mesta i boken elitistiska tankegångar som ofta bottnar i satir och tragikomik. Men det är också en del i varför den är så genialisk; ironin.
Nu har jag förmodligen varit alldeles för ouppmärksam på vad Oscar som inte är Oscar Wilde gör, så jag gör nog bäst i att sluta skriva.
Ciao.
Kommentarer
Trackback
