104
Äntligen hemkommen. Suck. Har inte ont i huvudet, har sjungit sönder rösten och gjort mig illa i foten, men på det hela taget en ganska nice kväll.
Den lilla personalfesten vi skulle sjunga på var inte så liten. Det var snarare nära tvåhundra personer. Helt sanslöst. Hur ska fem personer höras i en sal med den folkmängden, utan tekniska hjälpmedel? Jag kan tala om för er att det är omöjligt. Men vi fick hatta omkring, sjunga lite överallt, så att alla fick sin del av underhållningen. Tror de flesta var nöjda i alla fall, det var många som kom fram och berömde oss.
En sak som jag kom att tänka på nu; Jag är inte duktig på att sjunga. Jag är inte dålig heller, det låter okej. Det låter som ungefär vilken människa som helst som sjunger. Men när man tar på sig lite häftiga kläder och har utstrålningen, så haglar komplimangerna över en. Det är spännande.
I alla fall; det var jättemumsig mat också. För potatis, kräftstjärtar, västerbottensost i en härlig blandning. Sen älg med svampsås. och små vita bröd med Philadelphiaost. Åh nom nom. Och efterrätten: Pannacotta med hjortronsylt.
Okej, jag skrev det bara för att låta fancy. Var alldeles för nervös för att äta av varmrätten och efterrätten var, rent krasst, inte den häftigaste pannacotta jag ätit. Och det säger inte lite, då det är min favoritdessert och jag kan äta det som godis flera gånger i veckan. Jag skulle faktiskt vilja påstå att min egen pannacotta var jäkligt mycket bättre än deras.
Men man ska inte klaga på köket, kom igen. Att laga mat åt 200 personer är en bedrift, så vi ger Rex en stor applåd!
Sen lyckades jag på nåt sätt ta mig till bussen, redan då trött. Men nejdå, då var det bil med Ez som gällde! (Ja, jag älskar dig.) Hon hade äntligen lyckats få tag i arrangören till Umeå By Night, och då måste man ju faktiskt hänga på. Det blev lite snurrar på stan, Max, McDonalds och en väldigt läskig kyrkogård.
Jag säger bara en sak; Lämna inte två mörkrädda tjejer på en kyrkogård och gå en bit framför. Det hade varit okej om jag hade varit själv, men när man är två skrämmer man upp varandra. Det är intressant hur saker i mörker alltid ser ut som att de rör på sig, eller som att de är något annat.
Vad är du rädd för?
Ciao!
Den lilla personalfesten vi skulle sjunga på var inte så liten. Det var snarare nära tvåhundra personer. Helt sanslöst. Hur ska fem personer höras i en sal med den folkmängden, utan tekniska hjälpmedel? Jag kan tala om för er att det är omöjligt. Men vi fick hatta omkring, sjunga lite överallt, så att alla fick sin del av underhållningen. Tror de flesta var nöjda i alla fall, det var många som kom fram och berömde oss.
En sak som jag kom att tänka på nu; Jag är inte duktig på att sjunga. Jag är inte dålig heller, det låter okej. Det låter som ungefär vilken människa som helst som sjunger. Men när man tar på sig lite häftiga kläder och har utstrålningen, så haglar komplimangerna över en. Det är spännande.
I alla fall; det var jättemumsig mat också. För potatis, kräftstjärtar, västerbottensost i en härlig blandning. Sen älg med svampsås. och små vita bröd med Philadelphiaost. Åh nom nom. Och efterrätten: Pannacotta med hjortronsylt.
Okej, jag skrev det bara för att låta fancy. Var alldeles för nervös för att äta av varmrätten och efterrätten var, rent krasst, inte den häftigaste pannacotta jag ätit. Och det säger inte lite, då det är min favoritdessert och jag kan äta det som godis flera gånger i veckan. Jag skulle faktiskt vilja påstå att min egen pannacotta var jäkligt mycket bättre än deras.
Men man ska inte klaga på köket, kom igen. Att laga mat åt 200 personer är en bedrift, så vi ger Rex en stor applåd!
Sen lyckades jag på nåt sätt ta mig till bussen, redan då trött. Men nejdå, då var det bil med Ez som gällde! (Ja, jag älskar dig.) Hon hade äntligen lyckats få tag i arrangören till Umeå By Night, och då måste man ju faktiskt hänga på. Det blev lite snurrar på stan, Max, McDonalds och en väldigt läskig kyrkogård.
Jag säger bara en sak; Lämna inte två mörkrädda tjejer på en kyrkogård och gå en bit framför. Det hade varit okej om jag hade varit själv, men när man är två skrämmer man upp varandra. Det är intressant hur saker i mörker alltid ser ut som att de rör på sig, eller som att de är något annat.
Vad är du rädd för?
Ciao!
Kommentarer
Postat av: Danne
Låter nog löjligt men... Kor faktiskt ^^
Trackback
