senzafine

Tänkte bara, på ren impuls, börja mitt inlägg med en käftsmäll åt Kissies håll. Så. Det kändes bra. Det är inget personligt. Det var bara för alla oss snygga redheads skull.
(Men det är klart jag fortsätter läsa din blogg, hur skulle jag någonsin kunna sluta?)

Men tusan vad det har väst och bubblat och skvätt svavelsyra i bloggvärlden ikväll. Jag har så himla roligt.
Jag bara ligger här, har käkat blodpudding och sett romantisk komendi, och så tänker man "Ack, nu är kvällen slut för min del..."
Men icket! Man glömmer bort internet! Det finns så mycket text (särskrivningar och stavningsfel från helvetet) och bitterhet som glöder.

Kinda hysterical.

Men det känns skönt, när man har kollat igenom de tjugotvå bloggarna man följer, och kommer till den sista. Och Foki, du ska veta att du gör min kväll. Tack, Foki, tack. Utan dig hade bloggvärlden känts attans blåst och alldeles för fattig på cupcakes, fantastiska naglar och bilder på tacos. Nom nom. Tack Foki.

Nu ska jag sova. Jag har nämligen blivit (mord)hotad. (Nästan). Oscar sa att om inte datorn är avstängd innan elva får jag ingen internet imorgon. Visst är det orättvist att han har den makten i vårt förhållande? Kan vara för att han rår över det trådlösa nätverket. Jag får ta och ordna det på nåt sätt.
Jag har ingen aning om hur man gör.
Attans.
Buona sera.